Rent generellt brukar man väl säga att ca 5% är statistisk felmarginal i olika undersökningar, det finns dock sätt att beräkna felmarginalen mer exakt, om de gjort det i utredningen och i så fall hur de räknat har jag inte tittat på.
Oavsett är min poäng att om 3% av alla vapen som polisen påträffar i brottsliga sammanhang någon gång har varit “lagliga”, så bör man göra en tydligare distinktion - t ex. hur många av dessa vapen användes i “brottet” av den legala ägaren och hur många är stöldgods från legala vapenägare, och hur många av dessa ursprungligen legala vapen härstammar från privatpersoner respektive myndigheter eller företag (t ex. försvaret, polisen, tullen, vaktbolag etc.)?
Oavsett hur man vänder och vrider på det kommer man rimligen fram till att legala vapen och dess ägare (“licensinnehavarna”) i praktiken utgör noll problem i samhället sett ur vapenvåldsperspektivet.
Är problemet med legala vapen att de blir stulna, så är det möjligen förvaringsproblematiken man bör skärpa upp… femårslicenser löser ju inte stöldproblematiken!
Nu måste vi dock tänka på att det än så länge är “bara” en utredning (som troligen har fått “coachning” från polis och andra hoplofober), men det ser tyvärr inte ljust ut inför stundande politisk vända i riksdagen… 
Mvh
Johan B