sid 175
Målskytte med kategori A-vapen
[details=Målskytte med kategori A-vapen]> Vapen som ingår i kategori A används i dag vid målskytte inom Svenska Skyttesportförbundet och Svenska Dynamiska Sport- skytteförbundet.
Målskytte med helautomatiska vapen förekommer endast inom Svenska Skyttesportförbundet. Inom förbundet bedrivs skytte med militära vapen av äldre modell (k-pistar). Därutöver arrangerar förbundet i Försvarsmaktens regi skyttetävlingar där Försvars- maktens vapen av modell AK4 används. Skytte med halvauto- matiska gevär som har så stor magasinkapacitet att de faller under punkt 7 i kategori A används i flera skyttegrenar inom Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet. Inom förbundet tillåts också skytte med sådana halvautomatiska vapen som anges i punkterna 6 och 8 i kategori A. Därutöver förekommer på klubbnivå inom Svenska Skytteportförbundet pistolskytte med halvautomatiska vapen som har så stora magasin att de faller under punkt 7 i kategori A.
Enligt artikel 6.6 tillåts medlemsstaterna att i undantagsfall bevilja tävlingsskyttar97 innehav av sådana halvautomatiska vapen som anges i punkt 6 och 7 i kategori A, dvs. helautomatiska vapen som omvandlats till halvautomatiska vapen samt halvautomatiska vapen med särskilt stor magasinkapacitet. Det förutsätter emeller- tid att villkoren enligt punkt a) – c) i artikel 6.6 är uppfyllda. Befintlig reglering uppfyller endast delvis dessa villkor. Framför allt motsvarar aktivitetskraven enligt gällande föreskrifter och allmänna råd inte ändringsdirektivets krav. Det finns inte heller någon möjlighet att med stöd av artikel 6.6 tillåta det målskytte som i dag bedrivs med helautomatiska vapen.
Enligt artikel 6.2 finns emellertid också möjlighet att i undantagsfall bevilja tillstånd för innehav av skjutvapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A för ändamål som rör det nationella försvaret.
Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Skyttesportförbun- det utgör sådana frivilliga försvarsorganisationer som anges i en bilaga till Förordningen (1994:524) om frivillig försvarsverksamhet. De frivilliga försvarsorganisationerna utgör en del av det civila försvaret som, tillsammans med det militära försvaret, bildar det som brukar benämnas Sveriges totalförsvar.
När det gäller helautomatiska vapen krävs att en enskild, för att kunna meddelas innehavstillstånd, ska tillhöra en sådan skytte- organisation vars verksamhet är av betydelse för totalförsvaret (2 kap. 3 § första stycket 3 vapenförordningen). Bestämmelsen har införts just för att begränsa de civila innehaven till fall där innehavet är motiverat av försvarsskäl (se prop. 1999/2000:27 s. 39 f.).
I den proposition som ligger till grund för Riksdagens försvars- beslut för tiden 2016 – 2020 anförs att den försämrade säkerhets- politiska situationen i Europa innebär förändrade krav på den svenska försvarsförmågan. Det slås fast att planeringen för det civila försvaret bör återupptas och att de frivilliga försvars- organisationernas möjlighet att bidra till totalförsvaret och därmed även samhällets krisberedskap bör långsiktigt säkerställas. (Se prop. 2014/15:109 s. 104 och 114 f.)
Det har från såväl skytteförbund som Försvarsmakten fram- hållits att de civila skytteorganisationerna bidrar till Försvars- maktens verksamhet, dels genom utbildningsinsatser, dels genom den allmänna övnings- och tävlingsverksamheten. Det har upplysts att Svenska Pistolskytteförbundet och Svenska Skyttesportför- bundet har i uppdrag att utbilda skytteinstruktörer för Försvars- maktens behov liksom att tillhandahålla grundutbildning på olika områden. Även Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet bidrar enligt uppgift med vissa utbildningsinsatser.
Försvarsmakten har också framhållit att allt frivilligt klubb- och tävlingsskytte på sikt bidrar till svensk totalförsvarsförmåga eftersom det dels ger Försvarsmakten möjlighet att rekrytera per- soner som redan har kunskap och erfarenhet av skytte och vapenhantering, dels ger anställda inom Försvarsmakten möjlighet att på fritiden kunna träna, tävla och utveckla sin skjutskicklighet. Av den anledningen är det enligt Försvarsmakten också viktigt att de civila skytteorganisationerna tillåts att bedriva skytte med vapen som liknar dem som brukas inom försvaret. Den skytteverksamhet som i dag bedrivs med sådana vapen som ingår i kategori A är därför, enligt Försvarsmaktens uppfattning, av stor betydelse för Försvarsmaktens verksamhet och Sveriges totalförsvar.
Mot bakgrund av Försvarsmaktens inställning bör det kunna hävdas att det skytte som i dag bedrivs inom skytteorganisa- tionerna med sådana vapen som ingår i direktivets kategori A har en sådan betydelse för det nationella försvaret att det finns möjlighet att även fortsättningsvis tillåta det med stöd av artikel 6.2. När det gäller skyttet inom de frivilliga försvarsorganisa- tionerna ger även Riksdagens försvarsbeslut för åren 2016 – 2020 stöd för en sådan slutsats.
Även vid en tillämpning av artikel 6.2 förutsätter emellertid ändringsdirektivet att tillståndsgivningen är restriktiv. Möjligheten för medlemsstaterna att bevilja tillstånd till innehav av kategori A- vapen enligt artikel 6.2 är begränsad till enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall och förutsätter att det inte strider mot allmän säkerhet eller allmän ordning.
När det gäller tillstånd till helautomatiska vapen och enhands- vapen krävs enligt 2 kap. 6 § vapenlagen att det föreligger synnerliga skäl. Sådana halvautomatiska vapen i kategori A som inte är enhandsvapen omfattas däremot inte av kravet på synnerliga skäl. För sådana vapen finns inte heller några rättsligt bindande föreskrifter om kravet på sökandens föregående aktivitet och det ställs inte några särskilda krav på sökandens skjutskicklighet. Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas om befintlig reglering lever upp till ändringsdirektivets krav på att tillstånd ska få meddelas endast i enskilda och vederbörligen motiverade undantagsfall. För att kraven i ändringsdirektivet uppfylls krävs att Polismyndigheten utfärdar rättsligt bindande föreskrifter angående kravet på aktivitet och skjutskicklighet för den typen av vapen, motsvarande de som nyligen har utfärdats avseende enhandsvapen (PMFS 2016:4, FAP 551-3). I enlighet med vad som anförts ovan får i övrigt de tillstånd till innehav för målskjutning av sådana skjutvapen som ingår i kategori A som kan meddelas enligt befintlig reglering anses utgöra tillåtna undantag från ändringsdirektivets förbud. Ändrings- direktivet påkallar således inte några författningsändringar i det hänseendet.
[/details]