Hur mkt betyder en pistols utförande för möjligheten att skjuta bra? Tänker då på möjligheten till snabba efterföljande skott, rekylupptagning, riktmedels förmåga att återkomma i målet osv.
Hur mkt roll spelar bore axis? Är en Shadow 2 mer lättskjuten än en 1911 eller tex P210 när det gäller fältskytte?
Vi förutsätter att piplängden är densamma på alla vapen, 5 tum.
Som jag ser det är alla dessa vapen bra vapen ( förutsatt att det är en vettig 1911) så det är mest ens egna preferenser som styr.
Vill man labba runt med sikten så är det sämst utbud på P210
För precision och fält så är alla de uppräknade vapnen tillräckligt bra. Det viktigaste tycker jag är att man hittar ett vapen som man själv trivs med och som passar ens hand. Att man får ett bra “naturligt” grepp och att avtryckaren hamnar på rätt position eftersom den oftast inte går att flytta på ett A-vapen.
Jag hade i början på min skyttekarriär en 6" p210 med originalkolv som jag inte sköt speciellt bra med. Efter några år köpte jag en Pardini GT9 5" som jag kunde skjuta fantastiskt bra med i fält mellanåt, men jag hade svårt att ta mig över 270 i precision. Efter ytterligare några år köpte jag en annan p210 med en Nill-kolv som passade min hand mycket bättre. Skjuter bättre precisions-resultat med den än min Benelli-22a med anatomisk kolv.
Slutsatsen är att om pistolen är bra och skjuter tätt, så är det väldigt individuellt vilket som är bäst för varje skytt.
Jag fortsätter att hävda att den enskilt viktigaste faktorn är om vapnet passar dig. Med det så menar jag att kolvvinkeln är rimlig och att kolvens utformning passar din hand. Det här kan man inte utröna på ett forum, på Youtube eller i en vapentidning utan måste kännas fram. Helst på en skjutbana.
Jag har i över 20 år tävlat med en Walther KSP200. Varje gång jag lyfter vapnet ligger det dead center i målet. Varje gång. Missar eller dåliga skott (och de har blivit fler den sista tiden, sannolikt kopplat till ålder) beror på mig, inte att vi inte passar ihop. Jag prövade med en AW93 en sväng för något år sedan, ett vapen som kostar mångdubbelt mer och är erkänt bra. Varje lyft pekade vapnet ned och åt vänster typ kl 7. Långt ned. Typ 2:ans ring på nationella pistoltavlan. Skillnaden blir att i det ögonblick jag kan avfyra KSP’n måste jag börja leta kornet på AW93’an.
På en fälttävling eller i milsnabb menar jag att det här är direkt avgörande för resultatet.
På en precisionstävling kan jag lira med de förutsättningarna ett tag MEN jag kommer att lägga energi på helt andra saker än andning och avfyrning. Spänningar kommer att byggas upp i kroppen och jag kommer inte att orka lika länge som jag orkar med KSP’n, varken mentalt eller fysiskt.
Kolvvinkeln och kolvens utformning är direkt avgörande för ovanstående.
Hur bra ett trycke är kommer att påverka hur bra du skjuter men det är underordnat kolvvinkeln skulle jag säga.
När det gäller pipans höjd i vapnet, vilket jag inbillar mig du menar med bore axis, skulle jag vilja påstå att ju högre pipan ligger ju mer kommer rekylen att påverka belastningen av din handled. Effekten av detta beror till stor del på hur väl vapnet passar dig och vad du skjuter för ammo. Är det den kvarvarande faktorn skulle jag väga in det men när jag börjar titta på om jag vill ha ett visst vapen så går alla ovanstående faktorer före.
Med det sagt, jag skjuter också för att det är kul och då väger jag ibland in andra faktorer. Trivsel tex. Eller enkelhet. Ett exempel på det senare är att när jag skjuter Sig 226 så låser den aldrig i öppet läge på tomt magasin eftersom jag med mitt grepp påverkar mantelspärren medan jag nästan aldrig råkar ut för det på en Glock. Det är en skitsak egentligen, jag vet hur många skott jag ska skjuta men det stör mig och eftersom skyttet ska vara kul så vill jag inte skjuta Sig’en.
Det om utförandet, det finns förstås massor av faktorer att väga in när det kommer till vapnets kvalitet i form av materialval, yta efter maskinbearbetning och annat men det är helt andra faktorer.
Mvh