Från att fastna på 46–47 till första 49:an – en liten insikt som hjälpte mig

[agoransson]

Jag har legat ganska länge och pendlat runt 46–47, ibland nära 48 när det känns bra, men aldrig riktigt fått till det där sista steget. Jag har alltid tänkt att det handlade om teknik, avfyrning eller bara dagsform.

En “bra dag” för mig har kanske varit att få in något enstaka guld under ett pass, men det har varit ganska ojämnt. Men när jag började kolla lite mer systematiskt på mina träffbilder över flera pass så såg jag något jag inte riktigt hade tänkt på tidigare:

Jag låg konsekvent lite “fel” – inte mycket, men tillräckligt.
Typ ~15–25 mm åt höger i snitt, även när det kändes som bra serier. Det blev extra tydligt när man inte bara tittar på en tavla, utan flera pass ihop.

Istället för att försöka “kompensera” i skjutningen så testade jag att justera siktet baserat på det snittet. Samtidigt började jag fokusera mer medvetet på avtrycket – inte bara “trycka av”, utan verkligen jobba med ett jämnt och kontrollerat tryck.

Jag har använt ett verktyg jag bygger själv för att kunna titta på flera tavlor tillsammans över tid – mest för att man annars lätt går på känslan från enstaka serier, istället för vad som faktiskt händer över tid. Och det visade sig ganska snabbt att min bild inte riktigt stämde med verkligheten.

Efter det kändes det som att allt blev lite enklare – och ganska kort därefter kom min första 49:a. Den dagen stack faktiskt ut också – jag fick 4 guldserier av 12, vilket är betydligt bättre än vad jag brukar ligga på. Det var inte så att allt plötsligt blev perfekt, men det kändes mer som att jag faktiskt jobbade åt rätt håll istället för att gissa.

Är det fler som kollat på sina träffbilder på det sättet över tid? Och isåfall hur?

[jordskott]

Enklast är att ha dubbla speglar där du bara markerar den första. Efter passet så har du den bakre spegeln som visar var du har legat. Jag tycker att man måste börja skruva omgående om man ser att träffbilden inte ligger rätt

[Lejon76]

Mycket bra insikt. Jag personligen en förespråkare för att man ska definitivt prioritera avfyrningen i träningar och bry sig mindre om träffen. T.ex. en Mantis kan hjälpa rätt mycket för att se hur stabilt är avfyrningen.

Sedan tycker jag inte om att skruva siktet, istället siktar jag om utifrån träff läget. Synen är inte statisk, och påverkas mycket om omgivningen samt ljusförhållanden.

När man vet att man har rätt siktbild och bra avfyrningar det är enklare att sikta om efter provserien så att träffarna hamnar rätt på tavlan.

[Dahla]

Fokus på korn och på att krama av skottet ger för mig överlägset resultat.

Att trimma in siktet åt något håll när man efter låt säga 250 skjutna skott som man loggat i en app likt https://shotly.se/ och där valt att mata in skotten över tid där dom faktiskt har träffat så man ser ett statistiskt mönster är värt så mycket.

Jag håller helt med trådskaparen.

Så här ser det ut för mig i den appen på mina sista 300 skjutna träffar.

[agoransson]

Intressant att ni gör lite olika där – känns som det finns två skolor kring det där. Jag är fortfarande ganska ny själv, så det kan absolut vara en erfarenhetsfråga också. Jag har testat att sikta om istället för att skruva, men upplevde att det blev svårt att vara konsekvent över tid, särskilt mellan olika pass.

Jag kan generellt uppleva att det är svårt att “hamna” exakt likadant i siktbilden varje gång, speciellt mellan serier – även om det känns rätt i stunden.

För mig var det nog just när jag började se mönstret över flera serier/pass som det blev tydligare vad som faktiskt var “jag” och vad som bara var variation. Och då kändes det mer logiskt att justera siktet än att försöka kompensera i siktbilden.

Men jag tror absolut att avtrycket är grunden oavsett – utan det spelar det kanske mindre roll vad man gör med siktet.